-Vattenfärg & Olja-
- Händelser i Lindenäs under 1900-talet -
Fredagseftermiddagen den 28 Feb 1913
Frans Nilsson anländer till Lindenäs tillsammans med hustru Elin samt Sigurd och Clara, Rubert på väg. Äldste sonen Gunnar blir kvar hos sin farmor Petronella i Kokträsk. Tidigare på dagen hade Frans fraktat hit en ko och samtidigt eldat i öppenspisarna.
"He var 1913 i Lainejaur, I hadde int riktit fylld fyra. He var djup n' snjö den där ventern, han var en å'n halv meter. Pappa hadd beishle häst'n å ställd deill å hadd bånne n' slea baki rissla, å där hadd'n bånne fast n' get å ett får. Han hadd vöre iväg i förväg ve'n ko.
Då vart menne slut e tag deillars ve komme dittil Sunnanvik, där bodde "gamm-Franken" å där skällde hunna – waw, waw, waff – åsse börje geta å fåre bläder å raam. Då vaknadede ja, I menns sä väl I ställd me deri rissla å såg åttabak oppa dem som låg dea slean denna …
Jaha, då förlore I menne deillars ve komme åt Lindenäs, där pappa hadd mocka vägen dittil lagårn frå gammstugun, å I såg nedi gropa denna, han var sä långt nedi denna. Ve voor barre tjwå onga, jag å a' Clara men n' Rubert var oppa väg ..."
Sigurd Nilsson (berättar fritt e minnet 1987)
Sigurd - Märta, 24 Juni 1943
Brudgummen vaknade denna morgon med ihållande migränliknande huvudvärk som hotade att helt ödelägga den stora dagen. Vanligtvis brukade det inte gå över i första taget men vigseln i Malå kyrka kunde mirakulöst nog genomföras utan incidenter. Ett oväntat problem för Märta blev i stället att den långa släpande brudslöjan visade sig ha en egenhet att hela tiden vilja haka fast i mattan i mittgången. Men allt löste sig och resten av dagen och bröllopet gick bra med solens närvaro och uppehållsväder. Alla gäster och "kåksare" hade, enligt vad som sades, haft en trevlig dag!
Försommarlördagseftermiddag 1957
Ett större oväder nalkas från väster och Sigurd Nilsson är förutseende nog att slänga ut "konstgörnninga" dessförinnan.
Han har därför hastat hem från centralorten där han som byggnadsträarbetare deltar i uppförandet av det enorma Forumkomplexet. Som brukligt på femtitalet är även lördag arbetsdag, åtminstone några timmar på förmiddagen och han fann för gott att kämpa på ytterligare hemmavid med sitt jordbruk innan helgvilan.
Han och hustru Märta och deras fem barn i ålder åtta månader till tretton år har tillbringat sin första vinter i den nyrenoverade boningen. Ett extremt påfrestande år har nu gått sedan Sigurd övertog mangårdsbyggnaden som fadern så storslaget byggt på trettitalet. I ett halvtannat decennium hade familjen dessförinnan levt trångbodda i det egentillverkade lilla röda huset bara ett stenkast öster om.
Äntligen är det mesta färdigt och man kan börja leva ett mera normalt liv med småbruket och djurhållningen som man redan hade övertagit sedan ett par år tillbaka. Men det hade varit ett intensivt projekt, huset hade i allt väsentligt varit omodernt och saknade till exempel både vatten och avlopp. Det tillhörande utedasset fanns i ladugårdsbyggnaden. Värmen hade bestått av den vanliga vedspisen i köket, vid behov även öppenspis i rummet. Det hela skulle komma att fordra ett makalöst planerande som så här i efterhand är svårt att förstå att det så när som en del invändig målning verkligen var genomförbart på bara dryga halvåret. Med hjälp av endast tre, fyra grannar plus hantverkare som murare, rörmokare och elektriker.
Allt inleddes våren 1956 då de började med den nya källarvåningen som skulle sträcka sig under hela huskroppen för att hysa ett pannrum m fl utrymmen och också en modern tvättstuga för Märta. Så det blev inledningsvis att ta cykeln (ingen bil fanns) för att låna ihop ett antal kraftigare domkrafter för att hissa upp huset för att komma under med traktorn. Insektsliknande ben spikades i alla hörn för att hålla det uppe medan jorden schaktades bort. Sedan grundläggning så muraren fick köra igång. Innan dess hade n' Verner Mörtsell med sin lindrivna ABS-grävare fått gräva anslutningarna och diken för vattenledningen och avloppet med slambrunn. Vattenbrunn fanns redan tacksamt nog. Invändigt revs det mesta ut och köket flyttades till s ö och helt ny inredning skickades efter. Även gabondörrar beställdes. De flesta av garderoberna snickrades ihop på plats. Tio meter ny skorsten fick muras upp och vedpanna och varmvattenberedare installerades och centralvärme drogs in i alla rum. Toalettrum i både övre och nedre våningen. Nya 180-graders svängda trappor till både vinds- och källarvåning. Vattenpump och hydroforanläggning placerades i källaren. Hela eldragningen förnyades. Elcentral med dolda rördragningar i väggarna.
Som om det inte räckte till med de fulltecknade dagarna så skulle ju dessutom ladugården skötas dagligen. Mjölkning mm morgon och kväll och dessutom mitt på sommaren, när det var som mest hektiskt, skulle tid finnas för slåttern med allt vad det innebar. Ingen traktor ingen häst, tidsödande manuellt arbete.
Hela projektet, vad gäller arbetskostnaden, blev inte så kostsam som man kunde befara, i pengar räknat, eftersom man ofta gjorde arbetsbyten släktingar och grannar emellan. Sigurds byggtekniska kunskaper var efterfrågade och dagsverken ersatte kontanter så långt möjligt. Även Märta, höggravid, var hårt prövad under byggtiden då hon hade schemat fulltecknat med markservice i form av att passa upp de närvarande på kafferasterna. Förutom det övriga hushållet med de många barnen. I avtalet med Sigurds två bröder som bodde nästgårds och som arbetade många dagsverken ingick en klausul som innebar att del av lönen skulle utgöra söndagsluncher för oviss framtid.
Och nu var de äntligen klara och den ljuva sommaren var i antågande. Men föga visste de att innan det här året 1957 var till ända skulle ytterligare många händelser förmörka tillvaron ...
Sensommar 1960
I slutet av Juli 1960. Sista sommaren innan TV:n gjorde sitt inträde i Lindenäs. I ungarnas naturliga beteende ingick fortfarande att vistas utomhus - även kvällstid. Kanske t o m fann man intresse av att hjälpa till lite med småbrukets sysslor.
Att "jäla in kräka"var ett sådant. Höhässjorna hade torkat klart och allt var inforslat i ladorna och det var bara att släppa in kossorna från "hägna", dvs det av sjöstrand, stengärsgård eller skihaga inhägnade området där de tidigare avnjutit naturligt bete hela sommaren. Även fortsättningsvis fick de övernatta i det minimala "sommarfuse". Kanske hade Sigurd fortfarande kvar av semestern, annars fick det jobbet göras vilken vardagskväll som helst. Han spettade hålen och de tre just då yngsta praktikanterna - elva, åtta resp fyra år - hämtade fram grejorna och elstängslet blev draget på ett par timmar. Kronan på verket var det respektingivande elskåpet, tillverkat av Luxor i Motala, som medelst monotont tickande alstrade strömstötarna i stängseltråden. En iofs obehaglig stöt, men som man kunde lära sig bemästra. Genom att nypa tråden rejält hårt kändes det knappt. Ett sätt att imponera på sina kompisar som man kunde använda sig av i brist på annat. Ifall behov skulle uppstå.
Augusti månad närmade sig och på svala kvällar kunde man ana sjöröken stiga längs Näsudden. Där nog småbrukarna också höll på med liknande sysslor.
Lindenäs, vårvintern 1957
Man anar att det så småningom kommer en vår även denna gång. Först töar marken fram i skogsbrynet. Men fortfarande har inte vintern släppt sitt grepp och ett och annat ymnigt snöfall gör taken bländande vita.
"Gammstugan" kommer att stå kvar ytterligare ett par år och så även "boa", som innan den rivs ska komma att tjäna som garage för familjens första bil. En Citroen från ca 1950.