— Skogsfastra —

Anna Maria Eriksson (1853-1936). Många var de som träffade på henne ute efter skogsstigarna med sin ryggsäck. Men när hon - mot slutet av sin livsgärning, åren omkring 1930 - anlände till Brunträsk hade hon dock sin ljusblå "träspark" med svarvat styre, som hon fraktade sin packning med, då hennes rygg inte längre orkade med några tyngre bördor. Lill-flickan i byn vid den tiden, Märta, berättar att hon beundrade detta fordon så till den grad att pappa Per slutligen föll till föga och snickrade ihop en mindre kopia av den till henne. Det sades att originalet* nog var tillverkat i Fårträsk och det var ju också i de trakterna man tror hon bodde de sista åren fram till sin bortgång som har tros vara den 18:e mars 1936. 

Det sades också att hon ogärna ville övernatta inne i boningshuset hos familjerna hon hälsade på utan föredrog uthus och hölador. Men Hulda hade nog inte hjärta att låta henne ligga där i sin ensamhet utan lät henne hellre ta kökssoffan.

Om någon kom på idén att titulera henne skogsfastra eller faster, så sade hon bestämt ifrån:

"Ja är int nå'n faster!" Åtminstone barnen fick också veta att det var "tant Anna" man skulle säga!

__________________

Stor förvirring råder beträffande Skogsfastra och hennes liv. Såväl födslo- som dödsdatum, ävenså efternamnet anges olika beroende på var man läser. Gällande standard i mitten av 1800-talet var nog fortfarande regeln om patronymikon. Således borde hon såsom flicka heta Eriksdotter efter fadern som hette Erik Hansson. Rätt datum för födseln är förmodligen 23 Aug 1852 då enl kyrkboken ett barn med det namnet föddes, men då i Keppejaur, dvs St Skäppträsket. Den 18 Mars 1934 anges i dödboken i Malå församling som den dag hon gick bort. Möjligen i Grannäs m omnejd där hon senast antecknats i församlingsboken.

_________________ 

* Exakt en sådan finns att se på hembygdsgården i Norsjö. Den är ljusblå och kanske t o m är det just hennes eftersom hon också tidvis uppehöll sig i trakterna. Dessvärre är sparken f n inlåst i ett förråd där.

Urklipp ur tidningen Norra Västerbotten från sjuttiotalet