— Fossball —

Obbola Idrottsplats har ännu i dag en sådan där mer och mer sällsynt "gammaldags" gräsplan för fotboll. Ett sånt där ställe där det finns en liten läktare och där det säljs korv och kaffe i matchpauserna. Dvs att sedan en tid tillbaka ligger representationsfotbollen nere tyvärr eftersom ungdomarna inte längre  verkar ha det rätta intresset.

Men bara för några år sedan gick där af stapelen en klang-och-jubelföreställning som inte setts på år och dagar! OIK:s a-lag, representationsherrlaget, hade visserligen blivit bortkollrat i nå'n sammanslagning med IFK Holmsund, men några entusiaster på Karusellvägen i Obbola nöjde sej inte med det utan startade igång ett helt nytt fristående lag som fick namnet FK Obbola som till stora delar bestod av tidigare välkända spelare från orten. Man fick starta om i div 6 som man gick och vann per omgående så 2014 vidtog spel i femman. Inför denna säsong utökades ledarskapet med ytterligare en person hemmahörande på Karusellvägen, den nye tränaren Andreas Nilsson. Kompletterat med ett par riktigt duktiga nyförvärv som fanns tillfälligt i Umeå pga studier bl a så gick vårsäsongen som på räls. FK Obbola låg överst i tabellen vid sommaruppehållet!

Och nu, denna vackra sensommarsöndag skulle så returmötet, tillika skärgårdsderbyt, mot Sandvik avgöras. Sedan länge hade den företagssamme eldsjälen i Obbola, Gunnar Johansson och hans medhjälpare planerat för detta. Fallskärmsklubben och en sambaorkester hade engagerats för att ytterligare frambringa den rätta stämningen. Gratis inträde, försäljning av lotter, kaffe och korv, musik dånandes ur högtalarna samt en riktig kunnig speaker. Massor med folk.

I första mötet hade ju Obbolalaget tvålat till Sandvikarna på ett förnedrande sätt på deras egen hemmaplan. Till saken hör att Sandvik ju också hade ett ännu vassare lag spelandes i div 2, och de kunde ju inte låta bli att sätta in ett par av dem i sitt division 5-lag i spel mot oss under förespegling att det handlade om "skadade" spelare som behövde matchträning - en vanlig företeelse i de större klubbarna, med lag i flera divisioner. Och tydligen fullt tillåten dessutom, trots att det missbrukas å det grövsta.

Så nu var alla spända på att få se vad för sorts lag man skulle komma hit med denna gång. Under sådana här festliga former skulle det ju bli än mer förnedrande med förlust. Kanske fanns någon tidningsreporter på plats? 

Så vad gör man? Jo, Sandvik ställer upp med en startelva, visar det sej, som allihopa förutom en (1) spelare består av spelare inskrivna i deras A-lag hemmahörande i division 2! Till och med deras tränare sitter med i båset! Och inte är det spelare som är sjuka eller behöver matchträning! Tvärtom - ungefär hälften av dem var med till Boden dagen innan på A-lagsmatch!

Håll med om att det var lite skamligt gjort av Sandviksklubben. Så det blev desto skamligare för dem när man trots det inte lyckades spela ut vårat gäng. De hade spelmässigt över huvud taget inget större övertag och ställningen 1-1 höll sej ända till slutminuterna då de snöpligt avgjorde matchen efter en riktig försvarstavla. Men just innan hade Obbolagrabbarna ett ribbskott så det kunde faktiskt ha slutat hur som helst.

Summan av kardemumman: Motivation slår (nästan) klass!

En dag att minnas ...

Ta ett åksjukepiller och titta på den här "sprutmålningen":